Rooibos

Rooibos behöver inte smaka som den ganska likriktade produkt man oftast möter i handeln. Vår rooibos kommer från små ekologiska produktioner i Cederbergen i Sydafrika. Vi har framför allt valt att arbeta med vild rooibos, skördad för hand från buskar som växer naturligt i landskapet.
Producenterna vi arbetar med har både odlad och vild rooibos. Vi valde den vilda. Inte för att den är ovanligare, utan för att skillnaden märktes tydligt när vi provade: den vilda rooibosen hade större djup och framför allt en längd i smaken som vi saknade i den odlade.
Vild rooibos är i dag en liten del av den totala produktionen. Det är också en betydligt mindre enhetlig råvara än kommersiellt odlad rooibos. I Cederbergen finns olika vilda former av Aspalathus linearis, anpassade till olika växtplatser. Det som växer vilt i bergen är alltså inte bara vanlig odlad rooibos som råkat stå kvar utanför ett fält.
Läs mer om rooibos och skillnaden mellan vild och odlad rooibos längre ned på sidan.

Visar alla 5 resultat

Rooibos hör hemma i Cederbergen

Rooibos (Aspalathus linearis) är egentligen inte te. Växten tillhör ärtväxterna och har sitt naturliga hem i ett förvånansvärt begränsat område i Sydafrika. Den är så nära förbunden med denna del av landet att namnet Rooibos numera har ett geografiskt ursprungsskydd.

Cederbergen är ett ganska speciellt landskap för odling. Det är bergigt, torrt och på många håll svårtillgängligt, med heta somrar och stora lokala skillnader i höjd, nederbörd och jordmån. Rooibos är anpassad till just dessa förhållanden och klarar den torra sommaren på ett sätt som få grödor gör.

Rooibosens historia är också äldre än den moderna odlingen. Innan den blev en kommersiell gröda samlades den från vilda bestånd. När efterfrågan växte under 1900-talet förändrades produktionen gradvis. Rooibos började odlas i större omfattning och den kommersiella produktionen kom att koncentreras kring en mer enhetlig odlingsform.

Den vilda rooibosen

Det är lätt att föreställa sig vild rooibos som samma planta som den odlade, fast utan åker runt omkring. Så enkelt är det inte.

Forskare som har undersökt vild Aspalathus linearis har funnit flera tydligt skilda ekotyper. De skiljer sig i växtsätt och förekommer i olika miljöer, på olika höjd och under olika nederbördsförhållanden. I norra Cederbergen har bland annat buskformiga, trädliknande, upprätta och krypande former dokumenterats. Skillnader har också hittats i växternas kemiska sammansättning.

Den kommersiella rooibosodlingen har gått i motsatt riktning. För odling vill man ha plantor med önskvärda och någorlunda förutsägbara egenskaper, och produktionen har därför blivit betydligt mer enhetlig än de vilda bestånden.

Det betyder inte att vild rooibos automatiskt är bättre än odlad. För oss avgjordes saken i koppen. Vi hade möjlighet att prova båda och föredrog den vilda. Den hade större djup och en längre smak, och därför är det den vi har fortsatt att köpa.

Det finns en parallell till hur vi väljer te. En råvara blir inte nödvändigtvis intressantare av att den är mer standardiserad. Variation i växtmaterial, växtplats och förutsättningar kan tvärtom vara en del av det som gör smaken värd att leta efter.

Från grön buske till röd rooibos

Rooibosbusken är förstås inte röd. Den välbekanta rödbruna färgen uppstår först efter skörden.

Traditionellt säger man att rooibos ”fermenteras”, men processen handlar framför allt om oxidation. Växtmaterialet skärs och stöts så att cellerna skadas. När ämnen som tidigare hållits åtskilda i växtens celler kommer i kontakt med varandra börjar en rad kemiska och enzymatiska förändringar. Det gröna materialet övergår gradvis till den rödbruna rooibos vi känner igen.

Processen har en parallell i tillverkningen av svart te, där oxidation också är central för hur färg och arom utvecklas. Skillnaden är förstås att svart te görs av teplantan Camellia sinensis, medan rooibos är en helt annan växt.

En av föreningarna som förändras är aspalathin, en polyfenol som är ovanligt starkt förknippad med rooibos. Under oxidationen förändras den fenoliska sammansättningen samtidigt som färg och arom utvecklas. Grön rooibos kommer från samma växt, men där begränsas oxidationen så att råvaran behåller en helt annan karaktär.

Naturligt utan koffein

Rooibos skiljer sig från svart te, grönt te, vitt te och oolong på en grundläggande punkt: den kommer inte från teplantan Camellia sinensis. Därför innehåller rooibos naturligt inget koffein. Ingenting behöver tas bort ur den färdiga drycken.

Det gör rooibos till ett naturligt val för den som söker koffeinfritt te, särskilt på kvällen eller för den som vill undvika koffein helt. Samtidigt har en bra rooibos tillräckligt mycket kropp och smak för att inte behöva betraktas som ett substitut för te. Vår vilda rooibos är ett bra exempel på det.

Rooibos är också ovanligt förlåtande att brygga. Vi rekommenderar vatten omkring 95 °C och låter den gärna dra ordentligt. Till skillnad från många fina gröna teer blir den inte snabbt bitter om bryggningen drar ut på tiden.

Vill du hellre dricka riktigt te men minska mängden koffein kan du också prova hojicha. Det är ett rostat japanskt grönt te och är inte koffeinfritt, men innehåller vanligtvis mindre koffein än exempelvis matcha.